Grattis Väsbybor till en historisk seger över en usel vision!

.

.
Detta skrivet med reservation för att valresultatet håller även sedan alla förtidsröster har räknats.

Här finns resultatet efter sammanräkningen av de 22 valdistrikten:

http://www.upplandsvasby.se/2/folkomrostning2014/rostning_med_text.html

Efter att ha jobbat under året med att dela ut flygblad flera gånger, skänka pengar och skriva inlägg mot Väsby Sjöstad så avslutade jag med att dela ut Nej-valsedlar vid min egen vallokal vid Runby skola. Många tog min valsedel, det kändes hoppfullt. Ja-sidan fanns inte representerad alls.

Men jag visste ändå inte vad jag skulle tro. Många av "etablissemanget" har verkat för sjöstaden: Väsby kommun, diverse planerare, Ica Kvantum(!)... Det har historiskt sett hänt ytterst sällan i Sverige att "vanligt folk" har gett etablissemanget bakläxa. Det brukar helt enkelt bli som de styrande vill. Kanske för att vi har en lång tradition i Sverige av att utreda, skicka på remiss och förankra olika förslag innan beslut fattas. Då tenderar folk att tro att de makthavande vet bäst.

Några få gånger har de vid makten så att säga åkt på pumpen. Det närmaste exemplet jag kommer på är folkomröstningen om euron.

Jag visste att Nej-sidan hade medvind i Runby, där jag bor, men hur var det i andra delar av Väsby? Jag kände att det skulle bli ett mycket jämnt val.

Jag satt uppe i natt och följde på kommunens webbplats hur resultaten från allt fler valdistrikt publicerades. När två distrikt hade räknats så hade Nej-sidan 60,8 procent och Ja-sidan 34,4 procent. Fantastiskt! Detta måste ju vara ett ointagligt försprång! Men det angavs inte vilka distrikt. Troligen började de räkna distrikten på den västra sidan. För ju fler distrikt som räknades, desto mer krympte försprånget. Det var totalt 22 distrikt som skulle räknas.

När sex distrikt hade räknats hade Nej-sidan 55,5 % och Ja-sidan 37,8 %.
När nio distrikt hade räknats hade Nej-sidan 51,4 % och Ja-sidan 42,5 %.
När 18 distrikt hade räknats hade Nej-sidan 49,4 % och Ja-sidan 44,1 %.
När 19 distrikt hade räknats hade Nej-sidan 48 % och Ja-sidan 45,5 %.

Då var jag väldigt skakis, kan jag säga! Om trenden fortsatte så skulle Ja-sidan vinna.

Men när 22 distrikt hade räknats så hade Nej-sidan 49,0 % och Ja-sidan 44,5 %. Hurra!

Nu håller jag bara tummarna för att resultatet står sig!

I så fall vill jag tacka alla goda krafter (och närapå Gud själv, om hen finns!) som har kämpat så länge och så envetet mot en "vision" som man aldrig ens borde ha lagt ner tid, kraft och pengar på över huvud taget. Det är skrämmande att så många utbildade samhällsplanerare av olika slag har försökt tvinga fram en så malplacerad stadsdel, med så dåliga förutsättningar.

Jag läste i morse igenom kommunens översiktsplan på 192 sidor över nordvästra Väsby  
http://vasby.thor.iveo.se/fakta/

och känslan jag fick, sida för sida, var att man med alla medel har försökt klämma ner något fyrkantigt genom ett runt hål.

Det är tråkigt att så många i Upplands Väsby har gått på detta.

Men det är fantastiskt och underbart att ännu fler inte har gjort det.

Jag tror att alla inblandade, med lite eftertanke, bör vara mycket tacksamma över att förslaget om Väsby Sjöstad nu förhoppningsvis åker i papperskorgen och stannar där för all framtid.

Återigen grattis Väsbybor - och TACK alla ni som hjälpte till att rädda vår kommun från girighet, önsketänkande, förstörelse och ren och skär dumhet!

Det här är en av de bästa dagarna i mitt liv.
.

Väsby sjöstad ger 16.500 bilrörelser per dag

En trevligare vision - bevarad skog för alla Väsbybor att njuta av

Nu får vi folkomrösta här i Upplands Väsby om det ska bli en ny stadsdel vid Kairo eller inte.

Jag som skogs- och naturälskare har valt sida. Självklart blir det nej. Det låter visserligen lite tråkigt att säga nej till nya idéer, men om den nya idén innebär att man förstör, både naturen, miljön och kommunens ekonomi, då måste det bli nej.

Men jag säger JA till bostäder i andra delar av Väsby och bevarad natur och skog.

Så här skriver Nej-sidan på sin hemsida:

"Samtidigt finns idag gott om tomma markytor i Centrala Väsby där det går trögt att få upp någon bebyggelse. Till exempel kvarteret Messingen, stationsområdet, gamla Vilundaskolans tomt, gamla Smedsgärdsskolans tomt och den stora grusgropen i Älvsundadalen. På de platserna kan sammantaget byggas mycket mer än i Väsby sjöstad."

Kommunens propaganda.
Något jag blir lite arg på är när jag går till Väsby kommuns hemsida och läser deras "information" (eller snarare propaganda!) angående visionen om Väsby sjöstad. 

http://www.upplandsvasby.se/2/samhallsutveckling-trafik-och-teknik/samhallsutveckling/fop-nordvastra-vasby.html

Jag tycker att kommunen målar i rosenrött, utesluter all kritik och är väldigt nära att direkt ljuga för sina medborgare.

Ta kommunikationerna som exempel. Kommunen skriver:

"Väsby sjöstad har ett hållbart transportsystem, där resor främst sker till fots, med cykel, kollektivtrafik eller miljöbil. Ett minskat bilberoende bidrar till att göra Väsby Sjöstad till en stadsdel med ett rikt gatuliv. Projektet ska utmana svårigheterna med avståndet till pendeltågstationen i Upplands Väsby med hjälp av unika lösningar för kollektivtrafik."

Jag tänker - till fots? Vem kommer att gå till Väsby station eller Väsby centrum från Kairo? Cykla kommer nog inte så många heller att göra. Ganska jobbigt i regn och snö. Miljöbil - ska kommunen lägga sig i vilka bilar som de boende skaffar sig? Ge subventioner så att de kan köpa miljöbilar? Förstår någon annan vad som menas? Och "unika lösningar för kollektivtrafik", vad betyder det? Tidigare hade man en idé om en förarlös spårväg, men det pratar man inte längre om. Ännu en "vision" som är orealistisk och blir för dyr.
Kollektivtrafik - ja, det är nog bra. Men hur man än vrider och vänder på saken, så vill de allra flesta ha bil. Jag klarade mig visserligen själv länge utan bil. Lastade på hundfoder, stora matkassar... Jag har också fått hem en mikrovågsugn, brädor och ett begagnat matbord på cykeln. Men jag bor i Runby. Hur många kommer att cykla till Kairo med tunga matkassar? Eller kommer att sitta på bussen med veckans matinköp i knät?

Det är nog bara att inse att nästan varje hushåll kommer att skaffa minst en bil. Det behövs helt enkelt därute. Natur finns det förvisso därute, men nästan allt annat kommer att finnas på annat håll. Befolkningsunderlaget räcker nämligen inte till. Det finns dessutom beräkningar av forskare att  Väsby sjöstad skulle orsaka 16.500 bilrörelser per dag.

https://sites.google.com/a/mp.se/nejtillvasbysjostad/skael-roesta-nej/trafikkaos-paa-maelarvaegen


Bara detta ensamt är skäl nog att rösta nej.

Kommunens sida om Väsby sjöstad är full av "små lögner". T ex: "Den fördjupade översiktsplanen bidrar till att de rekreativa värdena inom området ökar, och på så vis även i Järvakilen."

Ja, kanske de rekreativa värdena, eftersom det blir många fler som går i skogen (innan den är nersliten!). Men naturvärdena försämras drastiskt. Skog med dokumenterat viktiga naturvärden huggs ner och Järvakilen smalnar av, vilket försämrar mycket för vilda djur att kunna röra sig norrut. Vilket kommunen förstås inte skriver något om.

Sidan är också full av intetsägande floskler. Till exempel:

"Stadsdelen Väsby sjöstad präglas av en hållbar livsstil med goda förutsättningar för gemenskap och tillhörighet. Stadsdelen är tillgänglig för alla och en plats för möten över sociala och kulturella gränser. Närheten till naturen och Mälaren ger goda grunder för en hög livskvalitet. Lokala verksamheter bidrar till att Väsby Sjöstad blir en levande stadsdel."

Området är redan idag tillgängligt för alla. Sedan undrar jag vad de menar med "lokala verksamheter". De syftar kanske på ridskolan? För butiker finns det inte underlag för. Tänk efter några sekunder. I vilka andra stadsdelar i Väsby finns det butiker förutom i centrala Väsby? Nästan ingenstans.


Kommunens sida om Väsby sjöstad är en nästan komisk blandning av propaganda, rosenröda visioner och floskler.


Slutligen ett tips till dig som bor i Väsby men inte är bekant med Kairo och Runbyskogen. 


Ta dig dit! Du kan gå, cykla, köra bil eller åka buss. Gå några timmar i området runt Kairo en av dessa sköna höstdagar. 

Upplev vyerna, utsikterna, dofterna, tystnaden. 

Ta dig sedan en lång funderare på om du vill att området ska få vara kvar - eller huggas ner. 

Vi ses kanske i skogen? Gärna över sociala och kulturella gränser! (fniss)
.

 

.

.

Till er som ber om råd via bloggen

.
Jag känner att det inte fungerar för mig att ge råd till anonyma hundägare som beskriver att deras hund gör si och så etc. Jag måste kunna kontakta personen och ställa följdfrågor etc.
Så ni som ber om hjälp genom att skriva ett svar till något blogginlägg, var snälla och gör inte det, för jag tar bort era inlägg.

Om ni däremot mejlar mig direkt och lämnar kontaktuppgifter så får ni svar!

Mejladressen är: gunilla@hundkurser.com
.

Mer demokrati genom att agera antidemokratiskt?

.

När jag läser om Skåne mot rasisms motdemonstration mot Svenskarnas parti och polisens våldsamma ingripande så får jag en väldigt obehaglig känsla. Men inte på grund av polisens ingripande, utan på grund av att många människor tydligen tycker att det är något gott eller demokratiskt i att störa yttrandefriheten för dem som inte tycker som man själv. Ja, det spelar inte ens någon roll om partiet förespråkar diktatur. De har rätt att säga sitt i alla fall, utan talkörer, visselsignaler etc.

De här människorna har inte förstått det som hundägare som har gått kurs redan vet, nämligen att det är effektivt att ignorera det man inte vill ha. Och tvärtom - uppmärksamhet förstärker! All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Även negativ publicitet är bra publicitet. Om inte Skåne mot rasism hade anordnat den där motdemonstrationen så hade tidningarna inte skrivit om SvP:s demonstration, eller hur? Men nu tackar de säkert och bugar för all gratispublicitet. TACK Skåne mot rasism - NOT!!!

Själv blev jag nyfiken och gick in på SvP:s hemsida. Jag måste ju bara få veta vad de tycker, som är så farligt att man tydligen genast kommer att rösta på dem om man får ta del av deras budskap! Och en sak är intressant av det som partierna på högerkanten framhåller, nämligen vilken urusel pension inte minst vi kvinnor har att se fram emot. Ja, det finns säkert något mer också som jag håller med om. Usch, det är nog säkrast att staten stänger ner deras hemsidor!

Jag anser att det vore mycket effektivare att bojkotta högerextremisternas demonstrationer totalt. Helt enkelt göra något trevligare, sola eller titta på en film, äta en glass, sitta på ett fik... Jag vet att folk blev nertrampade av polisens hästar, men jag kan inte för mitt liv begripa vad de gjorde där, efter att upprepade gånger ha blivit beordrade att lämna platsen. De hade själva inget tillstånd att demonstrera och de störde en laglig demonstration som hade tillstånd.

Men det är väl med människor som med hundar, en del är fulla av kamplust och får en stor kick av att ha något att kämpa mot! Janne Josefsson har rätt - högerextremister och vänsterextremister rekryteras ur samma led. Nyckelordet är: KAMP!

Ja, jag tycker att det är omoget, odemokratiskt och helt kontraproduktivt att störa en motståndares demonstrationer. Anordna egna demonstrationer i stället, där ni visar att ni är många fler, och för ut ert eget budskap. Jag vet att det kan vara svårt. Jag kan själv reta mig på somliga. Men i längden är det det bästa. Och jag skulle aldrig drömma om att försöka hindra någon från att tala eller demonstrera för sin åsikt. Då är det ju  jag som är boven, antidemokraten.

PS I dagens DN skriver Erik Helmerson (sidan 4) att någon hade skrivit på Facebook "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Ett hundratal människor hade då samlats utanför mannens bostad. Och åklagaren åtalade mannen för hets mot folkgrupp! Kanske både svenskar och invandrare (de som kommer från mera slutna samhällen) behöver lite mer upplysning i att man faktiskt får säga och tycka en hel del saker i en demokrati?

Det är inte de som förespråkar mindre demokrati som skrämmer mig mest.

Det är de som i demokratins namn agerar antidemokratiskt.
.

Läget augusti 2014

.

Vy från Karön

.
Nu är det slutet av augusti, en av årets finaste perioder. Sommarvärmen dröjer sig kvar och det är skördetid för massor av frukt och grönt. Och man har lust att lära sig något nytt - anmäla sig till en kurs till exempel! Jag kanske skulle lära mig franska i höst...?

Jag har haft en fin sommar, hoppas att du också har haft det. I våras var jag riktigt trött, mycket beroende på dålig disciplin vad gäller mat och sömn. Det blev en ond cirkel... Jag fick kronisk IBS och läkarna gav ingen hjälp. Jag berättade för två att jag hade slutat med laktos och blivit bättre. Det väckte inget intresse hos någon av dem. Det här med inflammationer, det kan inte läkarna.

Men nu har jag varit på sommarstället utanför Ronneby och faktiskt fått återhämtning och laddat batterierna.
Jag är redan igång för fullt med kurser och det känns riktigt kul. Och redan denna vecka blir bostaden full av hundar, för nu kommer hunddagiset och hundpensionatet igång också.

Jag har en nästan livslång längtan att hitta ett torp med ett mer lantligt läge, men pengarna räcker inte ännu, särskilt inte med tanke på att jag skulle få mycket svårare att hitta kunder jämfört med det perfekta läge jag har i dag i Upplands Väsby. I glesbygden finns billiga torp, men inga kunder...
Jag blir nog kvar här i Väsby flera år till. Och jag känner mig privilegierad som slipper gå till ett vanligt jobb och som får testa mina hundträningsidéer på ständigt nya hundägare, och får vara med och forma unga hundar till trevliga vuxna "hundmedborgare". Och får hjälpa hundägare att "logga in" på Hunden, ett underbart djur med förmågan att göra oss till bättre människor.

Jag hoppas också komma igång med att skriva inlägg regelbundet igen. Inläggen kommer att handla om hundträning, hälsa, politik och kanske något från mitt privata liv också.
Jag borde kanske starta en separat blogg som bara handlar om mat och hälsa, som är ett stort sidointresse. Vi får se.
.

Läsarfråga om hundmöte när man rastar dagishundar

.
Anna skickade en kommentar till inlägget "När din hund skäller på något - var lugn..."

Jag publicerar den som ett eget inlägg.

Anna skriver:

"Jag skulle vilja veta hur man bäst går tillväga om man som jag t ex jobbar på ett hunddagis, och följaktligen oftast har en hel hundgrupp på upp till 8 hundar med sig? Det är ju ofta så att det är en eller ett par av individerna i hundgruppen som är osäker vid hundmöten och då börjar skälla, och snart får med sig resten (mer eller mindre) av gruppen, vilket kan vara oerhört frustrerande då man står där med ett helt gäng skällande hundar! Fungerar Lyktstolpe-metoden i sådana lägen, eller finns det bättre sätt?
Jag förstår ju att man i första hand ska rikta åtgärden mot den som startar det hela och triggar igång de andra, men det är inte alltid man hinner med det!
Ansvaret ligger förstås i första hand hos matte/husse att socialisera sin hund, men man vill ju kunna hantera sådana här situationer på bästa sätt när de ändå uppstår!
Godis/avledning verkar bara fungera till viss del, men känna mer som en kringgående manöver runt problemet."

Mitt svar: 

Hej Anna!

Ursäkta att du har fått vänta några dagar på svar. Hoppas att du ser detta, fast det ligger på "fel ställe".

Det är en intressant fråga som jag inte kan motstå att försöka svara på. Jag har ju ett eget hunddagis i mitt hem som jag går ut med två gånger om dagen. 8 hundar går jag med ibland, precis som du.

Att hundarna är socialiserade har betydelse, det har också betydelse vem som håller i kopplet och hur relationen ser ut mellan föraren och hundarna. Om möjligt ska man ha en egen relation med varje individ, där man har gjort något roligt tillsammans med hunden, t ex busat eller tränat lydnad med mycket belöning. På et hunddagis kanske det är nästan omöjligt att hinna? Men det gör verkligen skillnad om man några gånger har gått en minipromenad med enbart en hund (en av de jobbigare hundarna) - tills man har fått kontakt med den hunden, en egen relation.

Det är viktigt att jobba med följsamheten. Om hundarna börjar dra, så stannar jag och gör sedan helt om. Efter några sådana vändningar brukar de gå lugnare, en stund åtminstone. Om hundarna är bra på att göra helt om, så kan man också vända om ifall det är så trångt att det är svårt att ta ut avståndet till den mötande hunden. Det är helt OK att vända om och gå åt ett annat håll.

Det har förstås också betydelse att man inte känner sig stressad eller frustrerad redan när man tar ut hundarna, det känner de ju väldigt bra. Detta är dock lättare sagt än gjort. Man är ju inte alltid på ett perfekt jämnt och positivt humör. Men man får försöka...

Jag jobbar också under promenaden med att kunna nå hundarna med deras namn. Namnet ska alltid betyda "titta på mig så får du godis". Om en av hundarna höjer sin svans och blir spänd, så säger jag dens namn med lite sträng eller varnande röst, typ "Fiiidoooo". Då vill jag att hunden sänker svansen och slutar fokusera på vad det nu är, och vänder sig mot mig. Och då berömmer jag genast och ger gott godis. Det varnande tonfallet betyder "bli lite lägre i din kroppshållning, bli mer undergiven". Är svansen rätt i vädret så behöver man få ner den...
(Man kan också säga Nej, men det är nog oftast bättre att säga hundens namn)

Jag tränar också hundarna i "Kom". Då ska alla vända om och komma till mig. Jag backar undan, så att de kommer efter, och stannar sedan. Då ska de trängas intill varandra, vända mot mig, så att jag bekvämt kan stoppa lite godis i allas munnar.

Det är alltså A och O att varje promenad jobba med att flocken är lugn och följsam och lyhörd. Man ska vara en slags "flockledare".

Ändå kan jag inte alltid gå förbi en hund med min hundflock utan att några vill dit. Utan jag brukar gå åt sidan och stå stilla och låta den andre passera, det blir enklare så.

Vid ett hundmöte så säger jag ofta "Kom" så fort vi får syn på hunden som närmar sig. Sedan går jag raskt baklänges och får med mig hundarna. Jag kanske också behöver säga namnet på några av hundarna strängt, då förstår de att de måste slita blicken från den andra hunden. Sedan backar jag ut på någon gräsmatta eller sidoväg, och kortar upp kopplen, och det gör att hundarna vänder ryggen till det som vi backade ifrån. Det är en stark signal för hundar. "Vänd ryggen till det, strunta i det".
Sedan hinner jag oftast sätta dem också och sedan får de godis lagom till när den andra hunden passerar.

Nu kanske jag inte har samma sorts problem som du. Mina hundar är alla mer eller mindre väl socialiserade och är oftast nyfikna och vill fram och hälsa. De hundar som du rastar kanske inte alltid gillar andra hundar. Men jag tror att du kan göra likadant ändå.

Tänk på att ingripa/avbryta redan när svansen höjs (dvs kroppen är spänd) och blicken blir fokuserad. Har den hunnit börja skälla så har man kanske varit lite sen.

Hoppas du får nya idéer av tipsen som du får nytta av!

Jag blir förstås jätteglad om du tar dig tid att berätta hur det går!

Hälsningar Gunilla

Läsarfråga om att ta saker från hunden

.
Jennie skriver så här i en kommentar till det tidigare inlägget "Kan din hund bli en farlig hund?":

Hej Gunilla! :)

Det är mycket intressant att du skriver "Barn måste läras att inte störa en hund som tuggar eller äter på något."

Jag håller inte med här. Jag har barn och hundar (schäfrar). En gång hade vi en schäfer som morrade mot barn som försökte ta hans leksaker. Jag tyckte inte att det var trevligt att ha det så, så sedan dess har vi varit noga med att lära våra hundar att de inte äger sakerna de biter i. Hela familjen står över hundarna i rang. När de är valpar låter jag barnen ta deras leksaker, flytta på deras matskål, ta deras ben de tuggar på. Ta, ge tillbaka och berömma. Ta, ge tillbaka och berömma. Detta tycker jag lär hunden dels att släppa saker när - speciellt ett barn - vill ta något från hunden men främst lär det hunden att barnen när som helst kan ta saker från hunden och att det är OK!

Har jag helt fel i mitt tänk här? Jag har läst flertalet inlägg på din blogg och flera sidor på din hemsida sedan jag fann den av en slump igår och jag tycker att du har väldigt många vettiga åsikter och i ett par fall har jag insett att jag har agerat fel när jag läst dina ord. (Tack!)

Men det här med att lära barnen att inte störa en hund som tuggar... nej, det håller jag inte med om. Hunden måste kunna lämna ifrån sig ett ben, ett grisöra, en boll, en pinne eller en bit oxfilé för den delen, utan att morra eller på något annat sätt visa aggressivitet mot personen - stor som liten - som tar saken från hunden.

Ibland får ju hunden tag i saker som inte är bra för den! Plastbitar, kycklingben osv och då är det ju inte särskilt smart att ha en hund som är van vid att han får tugga ifred?

Nyfiken på att höra dina tankar kring detta! :)


Svar: 

Hej Jennie!

Jag håller till stor del med i det du skriver. Det är bra att i förebyggande syfte träna hunden tidigt i att man tar ifrån den saker. Om det däremot redan finns ett resursförsvar i hunden, så får man gå mer försiktigt till väga.

Om vi tänker oss en ung hund som inte uppvisar resursförsvar, eller bara ett milt sådant, så kan man träna genom att helt enkelt ta saken, och sedan låta hunden få ta den igen.

MEN - ju fler gånger man tränar så, desto större risk att man skapar irritation och spändhet hos hunden. Skulle vi själva vilja bli tränade på det sättet - att någon tog maten ifrån oss, för att vänja oss vid det?

Det är bättre att skapa en positiv förväntan hos hunden - genom att man belönar hunden t ex med godis, eller  någon annan resurs, t ex leksak, när man tar ifrån den det som den hade. Helst något ännu bättre än det som den hade. Då har hunden tjänat på att bli "bestulen". Dvs man tar benet, berömmer och ger hunden godis. Sedan blir det ett plus om man sist dessutom låter hunden få ta sin resurs igen.

Visst händer det att en "starkare" hund tar något från en "svagare" hund, men den "svagare" hunden har "rätt" att protestera. För det man har i sin mun, eller nära sin mun, det har man rätt att försvara som "sitt" i hundvärlden. Den protesten vill man inte att barn ska råka ut för. Därför är det viktigt att hunden nästan ser fram emot att någon tar resursen - därför att den vet att tjänar på bytet.

Det är alltså mycket viktigt med belöning i träningen, enligt min åsikt.

Har man däremot en vuxen hund i hemmet som uppvisar ett starkt resursförsvar så är det en helt annan femma. Det är inte säkert att det går att träna bort. Eller, de vuxna kanske kan ta benet, men barnen kan det inte. Då är det bästa alternativet att se till att hunden inte har någonting värdefullt att försvara när barn är i närheten. Om det är frågan om äldre barn, t ex över 10 år, så kan hunden få ha sin resurs - om barnen noga har fått lära sig att de ska låta hunden ha resursen ifred.

Sist en tanke. Resursförsvar är ju faktiskt helt naturligt hos hundar. Utan den egenskapen hade de blivit bestulna jämt och dött av svält. Men nu när hunden lever inne i våra hem, sedan ca 50-100 år tillbaka, så är samma egenskap en nackdel. Vi avlivar ju ofta hundar med resursförsvar. De hundar som skulle ha svultit ihjäl i naturen är nu dem som vi behåller och som vi avlar på.
.

Nystart för bloggen

.
Bloggen började fungera mycket sämre i höstas, en anledning till att den har legat i träda.
Lägg därtill att den mörkaste tiden på året nog är min sämsta tid.
Men nu går vi mot ljusare tider. Och jag har nu köpt och låtit installera en helt ny dator, med hjälp av Jonny från Butik.it. Det känns bra!

Så snart ska det komma nya inlägg då och då. Tills dess finns det ju lite att läsa i de gamla inläggen.